Det här är ett långt och analyserande inlägg 😎
Jag vill börja med att tacka Nina och Nathalie för era otroligt kloka tankar och ord i min lilla "kris" ❤️❤️ Tack vare er lyckades jag verkligen ändra min inställning på riktigt!
I söndags åkte jag till Strängnäs för att tävla TSM1 med Scilla. Hon är fruktansvärt duktig. Hon har två diplom i TSM så om vi tar ett till får hon titeln NW1. När vi kom på plats var det försenat så vi fick vänta länge innan samlingen. Eftersom Scilla löpte fick vi vänta ännu längre innan vi fick söka. Jag blev trött och jag kände hur jag tappade energi och motivation. Första söket var fordonssök vilket är vårt svåraste. Vi har nämligen tränat väldigt lite på det 🤷♀️ Jag kämpade jättemycket och trots att Scilla inte riktigt var på arbetet hittade hon gömman och kunde berätta det för mig. Toppen, tänkte jag, nu tar vi diplomet....
Nästa sök var utomhus. Området var lite klurigt men inte alls svårt. Scilla jobbade på fint och jag såg att hon hade doften. Jag vågade dock inte säga "markerat" eftersom jag inte kunde säga var den skulle kunna vara. Tiden gick ut och jag blev SÅ arg på mig själv. Hunden var ju superduktig!! Varför kan jag inte lära mig att bara säga "markerat" när jag ser att hunden har doften!?
Inomhussöket och behållarsöket fixade hon plättlätt och jag tror aldrig hon varit så snabb i nåt sök på tävling innan som hon var på dem... När jag åkte hem så grinade jag. Jag var SÅ besviken på mig själv. Hunden var ju GRYM!!! Efter all lång väntan och dessutom i löp.... Inte för att jag tror att Scilla brydde sig om att hon inte fick nåt diplom men det kändes ändå som att hon förtjänade det...
I måndags var det dags för nästa tävling. Den här gången TEM1 inomhus med Leiqa. Leiqa har varit så himla grym den senaste tiden och inomhus är hennes starkaste gren. Dessutom var det ju "bara" klass 1. De senaste tävlingarna har hon ju glänst i klass 2. Vi skulle alltså bara åka dit och "hämta" diplomet - FEL inställning!!! Även på den här tävlingen hade vi sent startnummer så det blev lång väntan. Scilla löpte och dessutom var jag hundvakt åt Scillas pappa (vilket medförde lite bekymmer för oss alla när Scilla löpte och de absolut inte får råka para sig). Leiqa är en känslig själ och har varit lite på sin vakt hemma sen Scilla började löpa och bli uppvaktad av sin pappa....
Jag kände inte riktigt igen Leiqa i söken. Hon var påverkad av miljön vilket är ovanligt och i första söket tog det tid innan hon kom in i arbete. Hon hittade "bara" 3 av 4 gömmor. Den hon missade var den svåraste gömman som många missade men jag blev ändå besviken. Inte på Leiqa utan på situationen. Jag ville ju få ett resultat och gärna vinna hela tävlingen...
På tisdagen hade vi bokat in träning tillsammans med Nina. Fokuset var att få ordning på mitt freestyleprogram eftersom vi ska tävla freestyle imorgon, lördag. Senaste träningarna i freestyle har strulat. Jag har ställt för höga krav och varit otydlig vilket lett till att Leiqa inte förstår mig och inte tycker att det är så kul. Jag var beredd att stryka mig från tävlingen men ville ändå ge det en träning till för att se om det skulle gå att göra nåt. När vi sågs hade fantastiska Nina förberett hur hon skulle hjälpa, coacha och peppa mig. Det hela resulterade i ett HELT nytt program. Jag tror att det är typ 2 moment som är kvar från originalprogrammet. Programmet känns SÅ bra!! Det är inte så krångligt varken att utföra eller komma ihåg. Det innehåller bara grejer Leiqa verkligen kan och det finns lite utrymme att "fixa till" och hamna rätt om nåt skulle bli tokigt. Jag kände mig SÅ mycket mer hoppfull när vi åkte från den träningen 😍
Onsdag och nu börjar jag ändra inställning. Vi hade en tävling bokad i närheten av där Nathalie bor och planen var att först hälsa på Nathalie och sen åka och tävla. Förutsättningarna var, om möjligt, ännu sämre till den här tävlingen. Scilla blev bortlämnad på tisdagen medan hennes pappa blev kvar hos mig. Eftersom vi bara skulle vara hos Nathalie en kort stund brydde vi oss inte om att "sätta ihop" hundarna utan det var bättre att Leiqa och Vasilyok var kvar i bilen. Det tyckte inte Leiqa. Hon visste ju var vi var och ville också träffa Nathalie och hennes hundar. Tävlingen var en TSM2 och alltså ingen enkel tävling.
Här hade jag bestämt mig. Jag har inga som helst tankar på resultat. Möjligheten att vi ska hitta alla gömmor är liten även med bra förutsättningar. Jag skulle vara nöjd om Leiqa ville söka och vi ska ha roligt tillsammans och söka på ett nytt ställe. TÄNK vad en inställning kan göra!!! Leiqa gjorde en jättefin tävling och vet ni, det gjorde jag också 🌟🌟
I första söket (utomhus) hittade hon den första gömman snabbt och sen letade hon ivrigt och länge efter den andra. Det var tre picknickbord som stod bredvid varandra och hon var väldigt intensiv på två av dem. Gömman satt på det tredje. Här hade jag kunnat bli besviken på mig själv för att jag inte hjälpte henne runt i hela sökområdet men jag blev inte det. Hon jobbade så bra hela tiden och tog den första gömman superfint så jag var genuint nöjd med det 🥰
Sök 2 var fordon, en personbil och en husbil. Leiqa sökte intensivt och gick flera varv runt båda fordonen. Hon satte upp lite tassar på personbilen och fick 1+1 fel. Hon hittade ena gömman jättefint. Den andra gick hon förbi flera gånger utan att få tag i. När tiden gått ut och domaren berättade var gömman satt räckte det med att hon kom i närheten så fick hon in den och gjorde en snabb markering. Här hade jag kunnat bli besviken för att hon inte hittat den inom tiden men jag blev inte det. Hon jobbade hela tiden och jag var genuint nöjd med det 🤩
I behållarsöket hade vi näst snabbaste tiden och hittade båda gömmorna. Dock fick vi ett fel för krafs men jag fick beröm av domaren för att jag inte kastade ur mig "markerat" medan hon krafsade utan väntade på hennes frysmarkering. Jag vet ju att hon lätt krafsar främst på behållare så jag blev inte besviken över det heller. Hon sökte väldigt fint och stannade direkt när hon hittade 🌟
Sista söket var roligast. Det var en typ av disk och sen massa stolar utspridda över ett golv. Leiqa var jättetrött här. Den ena gömman fick hon in flera gånger. Till slut lokaliserade hon den. Den var hög och hon sträckte sig mot den men var inte nöjd. Då tog hon ett skutt upp på hyllan under disken och gjorde en superfin frysmarkering precis på gömman. Det var hon och en till hund som gjort så 😎 Efter det försökte jag stötta henne att söka vidare och hon kämpade verkligen men hittade inte den sista som satt på undersidan av en stol (tydligen med en liten doftbild). Domaren tyckte att jag hjälpte henne så fint i det söket så vi fick ett SSE (särskilt samspelt ekipage).
Jag var SÅ nöjd med både mig själv och med Leiqa trots att vi "bara" hittade 5 av 8 gömmor. Vi jobbade tillsammans, vi hade kul och vi gjorde så gott vi kunde.
Nu hoppas jag att jag har lärt mig nånting av den här veckan. Att fokusera för mycket på resultat blir inte bra. Att ha roligt med hunden är ju ändå grunden till att vi håller på och om jag tappar bort det kan jag lika gärna sluta. Resultaten kan komma om vi tränar på rätt sätt och ser till att vi kan hantera både moment och tävlingsplatser. Kommer inte resultatet på den här tävlingen kanske det kommer på nästa och även utan resultat har vi vunnit om vi haft kul tillsammans. DET ska jag försöka fokusera på framöver.
Imorgon är det dags för freestyletävling. Då ska jag BARA fokusera på att ha kul. Om jag känner att Leiqa inte tycker att det är kul ska jag ta fram hennes boll, lattja och kliva av. Bygga för framtiden. Det ÄR kul när det går bra men vad som är bra syns inte alltid i resultatlistan.
