Att dela godisbitar

Jag har startat en ny vana 💪💫 När jag är ute med hundarna och de är lösa stoppar jag godisbitar som behöver delas i ena fickan. Medan jag sen går omkring delar jag dessa i mindre bitar för att ha det klart sen när det är dags att träna med hundarna. Tidigare gjorde jag det här framför TV:n eller medan jag lyssnade på nån podd men att göra det på promenaderna har jag märkt har flera fördelar, åtminstone för mig:
1 ) Hundarna håller sig närmare för de vet att de kan få en smakbit rätt som det är.
2 ) Jag slipper bli rastlös av att bara gå. Blir lätt det när fingrarna inte har nåt att pilla med.
3 ) Jag tappar inte bort Miqro lika lätt eftersom han är motiverad att hålla sig närmare. 
4 ) Jag har upptäckt att Miqro har en mycket bättre näsa än jag trodde.
5 ) Det är lätt att ge hundarna små uppgifter under promenaden eftersom de ändå tigger.

Varför delar jag godisbitarna?
Dels tycker jag att det är lättare när bitarna redan är delade när jag ska träna med hundarna och dels vill jag ha så små bitar som möjligt eftersom jag gärna belönar många gånger. Dessutom kan jag, när hundarna är extra duktiga, ge dem flera godisbitar och därmed belöna under en längre stund. Jag upplever att hunden tycker att det är bättre att få 3 små godisbitar än en som är större. Dessutom går det snabbare för hunden att äta mindre godisbitar och jag kan få snabbare repetitioner. De allra flesta godissorter som man kan köpa har alldeles för stora bitar. Det enda jag hittat som jag tycker är bra storlek, bra pris och tillräckligt gott för hunden är från Granngården och finns på hink. Små kuber som Four Friends har är också bra men jag upplever att mina hundar hellre äter bitar som jag delat än de som redan är i kuber. De föredrar också när jag delat godisarna med fingrarna jämfört med om jag klippt i små bitar. De äter allt godis men de har olika värde och här tycker jag att det är viktigt att ha koll på vilken sorts godis som har högst värde för min hund. Sen använder jag olika typer av godis i olika situationer.

Här är några exempel på godis som jag brukar dela. Doggys godis brukar jag dock klippa för de är lite för hårda för mig att dela med fingrarna. Det finns andra "ben" som är lättare att dela dock. Såna benformade godisar brukar jag dela i tre delar. Kuberna av hjort och struts gick jättebra att liksom "dra sönder" i trådriktningen (eller vad det heter) så de bitarna blev som strimlor och det gick att få ut bra många på en kub. 

Den här bilden visar Frolic Mini som jag delade på dagens promenad. En sån bit försöker jag dela i 6 bitar. Ibland lyckas jag inte men 4-7 bitar brukar jag få till av en sån ring

Slutligen vill jag visa vad jag menar med att Miqro imponerade med sin näsa på dagens promenad. När jag delade Frolic-bitarna idag så blev det ibland att jag tappade några bitar. Ibland släppte jag ner bitar på marken som blev alldeles för små för att spara. Jag märkte då att Miqro upptäckte det här och letade upp bitarna utan att han såg att jag tappade/släppte. Han kunde gå en bit bakom mig med näsan i normal höjd och precis i närheten av där jag tappat började han leta. När jag upptäckte det här ville jag få det på film och jag tycker att jag fick till en riktigt fin filmsnutt som visar hur det var. Gamen Lyra tycker att det är onödigt att ha näsan påkopplad så hon går antingen bredvid mig och hoppas att jag ska ge henne för det eller så springer hon till de andra hundarna när de börjar leta... Även när vi kör godissök ger Lyra snabbt upp och börjar tigga av mig istället. Jag tänkte att hon skulle lära sig att hon får mindre godis med det beteendet men det verkar hon inte förstå. Det är ju lättare att tigga av matte (även om man inte får nåt) än att koppla på sin näsa och leta 🙈 Nåväl, jag trodde verkligen inte att Miqro hade sin näsa påkopplad men det här var ju kul!

Hur tänker du med godisbitar? Brukar du ge stora bitar eller delar du? Har du koll på att olika godisar har olika värde för din hund? Utnyttjar du i så fall det? Och har du olika typer av godis i olika situationer? Några frågor att fundera över och självklart får du gärna dela med dig av dina tankar 😍

Trafikljuset

Man kan likna hundens energi eller känsla med ett trafikljus:

Grönt ljus = Hunden är arbetsbar

Rött ljus = Hunden går inte att nå

Gult ljus = Du kan påverka hunden att komma ner på grönt ljus

Bara att veta om detta kan göra att du lättare förstår många situationer. Om du sedan aktivt jobbar för att hunden så sällan som möjligt ska komma upp på rött ljus kommer du att få en mycket trevligare vardag med en mer harmonisk hund. 

Hur vet jag var min hund är? 

Du måste kunna läsa av din hund och känna igen just din hunds olika tecken för när den är på väg uppåt via gult till rött ljus. En fingervisning är att när du inte kan nå din hund är den på rött ljus. När hunden är följsam och lyssnar fint på dig är den på grönt ljus. Nånstans däremellan är den en kort stund på gult ljus. Om du har några situationer som brukar bli problem för dig och din hund ska leta efter exakt när hunden går över till gult ljus. I början kan det vara en superkort stund men lyckas du nå hunden då så kan du få tillbaka den på grönt ljus. Många upplever att hunden går upp på rött ljus direkt men alla hundar går via gult även om det kan vara en väldigt kort stund för vissa.

I vilka situationer kan hunden hamna på rött ljus och hur löser jag det? 

Vid hundmöten
Det vanligaste är vid hundmöten. Din hund blir antingen superglad eller rädd eller arg på den andra hunden. När hunden redan är i dessa starka känslor är hunden på rött ljus. Då kan du inte jobba med hunden utan måste ta dig ur situationen så snabbt som möjligt. Din hund hör dig inte, tar förmodligen inte godis och drar som tusan i kopplet. Öka avståndet till den andra hunden och när avståndet är tillräckligt stort kommer din hund "komma tillbaka" via gult ljus och ner på grönt. För att undvika att hunden hamnar på rött ljus vid hundmöten behöver du läsa av när hunden går från grönt till gult ljus. I det läget måste du jobba med hunden. Belöna den för att den är med dig samtidigt som du ser till att inte komma för nära den andra hunden. Avståndet är en viktig parameter här. Om du inte kan gå så långt undan som du behöver så gå i en båge runt den mötande hunden. Att gå rakt emot en främmande hund är oerhört svårt för de flesta hundar. Belöna mycket och med bra belöningar när hunden gör rätt val. Engagera dig i din hund, varför ska den annars engagera sig i dig? 

Vid promenader kan du också ändra ditt eget mindset. Om du tänker "Hoppas att vi inte möter några hundar" kommer du gå omkring med en orolig känsla samtidigt som du tittar dig spänt omkring och letar efter andra hundar. Om du istället tänker "Hoppas att vi möter några hundar så vi kan träna på hundmöten" har du en helt annan inställning. Då kanske du till och med tittar på din hund och ser när den reagerar på mötande hundar och alltså går från grönt till gult ljus. Då hinner du reagera och hjälpa din hund genom hundmötena. 

Vid jaktinstinkt
Om din hund har tendenser att jaga eller springa efter djur, cyklar, människor eller annat har du även här ett litet fönster från att hunden är på grönt ljus och innan den är okontaktbar. Här är fönstret oftast väldigt litet men det finns. Om du kan läsa på din hund när den uppmärksammar tex en hare har du chansen att bryta den innan den börjar springa efter. När hunden har börjat springa är den förmodligen på rött ljus och då kommer den med största sannolikhet inte att lyssna på dig. Om du vet med dig att din hund brukar springa efter djur, cyklar eller annat har du en skyldighet att antingen ha den under sådan uppsikt att du hinner stoppa den innan den springer iväg eller ha den kopplad. Om du har hunden kopplad har du världens bästa möjlighet att träna på att hitta fönstret med gult ljus utan att riskera att misslyckas och hunden sticker iväg. Om du låter din hund agera på sin instinkt att försöka springa efter när den är i koppel blir det ännu svårare för den att lyssna på dig ifall den är lös. Om du tränar hunden att lyssna på dig när du har koppel på får ni in en god vana och sannolikheten är mycket större att hunden lyssnar på dig ifall ni hamnar i skarpt läge. 

Vid besök
När det ringer på dörren eller när någon kommer hem till er går kanske hunden snabbt upp i varv. Antingen blir den glad eller så vill den vakta/larma när någon kommer. Tro det eller ej men även här finns det gula ljuset. Här kan det dock vara extremt svårt att se eftersom du oftast inte studerar hunden när ni är hemma. Om du har problem med att få ner hunden till grönt ljus när besöket kommit in kan det vara smart att träna på att någon kommer så att du är beredd och kan titta efter det gula ljuset. När du tränat så att hunden lärt sig ett annat beteende istället för att gå upp i varv kommer du få ett större fönster med gult ljus och alltså lättare att belöna rätt beteende. 

Kom ihåg att det är svårt att lära hunden ett "inte-beteende" så fundera på vad du vill att hunden ska göra istället för att skälla och rusa till dörren när någon kommer. Vill du att den ska leta upp dig, lägga sig i sin korg, gå in i köket? Träna då med hjälp av en annan person så att du kan visa hunden vad du vill att den ska göra när det ringer på dörren innan du kräver det i skarpt läge. 

Vid lek
Många hundar går upp i varv vid väldigt intensiv lek. Om energin blir för hög eller känslorna för många eller för starka kan det lätt bli överslag för hunden. Den kan då tex börja bitas, jucka, springa runt i cirklar eller något annat maniskt beteende som kan vara svårt att bryta. Även här gäller det alltså att hitta det gula ljuset och avbryta leken innan hunden kommer upp på rött ljus. Om hunden ändå kommer upp på rött ljus måste du bryta och göra allt du kan för att få ner hunden i varv. Att leta godis på marken kan vara en nedvarvande aktivitet för de flesta hundar. Att slicka på något, tex en mjukosttub, kan vara en annan metod. Det bästa är så klart om du hinner stoppa leken innan hunden kommer upp på rött ljus. 

Det finns så klart ännu fler situationer när hunden kan gå upp på rött ljus men oavsett situation gäller det för dig att hitta det gula ljuset och jobba dig mot det gröna. Ju mer du undviker det röda beteendet ju mindre blir sannolikheten att hunden kommer hamna där.

I vilken situation brukar din hund gå upp på rött ljus? Berätta gärna!

Hundträning är så mycket mer än bara moment

Ofta kräver vi för mycket av våra hundar. Vi tror att om hunden lärt sig en sak så kan den den saken för all framtid sen. Det funkar tyvärr inte riktigt så. Dels är träning en färskvara så om vi inte tränar på en sak under en period kommer hunden bli sämre på den saken. Dock går det snabbare att lära in den saken en andra eller tredje gång än det gjorde första gången. Dessutom är det faktiskt så att det hunden kan hemma i köket eller trädgården är inte alls säkert att den kan när den sedan kommer på kurs eller tävling. Det är därför viktigt att träna i olika miljöer.

Jag hör ofta hundägare "gnälla" på sina hundar när de inte beter sig så som de brukar göra. Många blir förvånade eller fundersamma när hunden tappar fokus, nosar eller vill fram till andra hundar på en kurs eller annan träning. "Så här brukar min hund aldrig göra". Hundägaren letar yttre anledningar till att hunden beter sig så här just nu. Det luktar väldigt mycket i mattan, någon har säkert tappat godis här, det är nog en tik som är på väg in i löp, min hund är på väg in i löp, en annan hund bjuder in till lek eller utmanar min hund, hunden är trött osv.

Ska vi bena lite i det här? 

Var brukar du träna med din hund?
Om du alltid tränar med hunden hemma när det bara är ni två är det väldigt stor skillnad på en kurs där det är många andra hundar. Mycket mer ljud, mer som rör sig, andra som belönar sina hundar, andra hundars energier osv.

Var har du ditt fokus? 
När du tränar hemma har du hela ditt fokus på din hund och er träning. På kurs behöver du lyssna på instruktioner, hålla koll så din hund sköter sig, lära dig nya saker, ställa frågor. Dessutom tittar andra på dig och hur du gör. Du kanske inte beter dig lika som du gör hemma? 

Vad har du lärt din hund innan? 
Har du bara jobbat med olika moment kanske din hund inte vet hur den ska bete sig i en kursmiljö. Om din hund brukar få leka med andra hundar när den träffar andra hundar tycker den så klart att det är konstigt att den inte får göra det på kurs. Om din hund är van att kunna ta egna pauser när ni tränar, tex genom att gå och kissa eller dricka vatten, blir det konstigt om den nu inte kan göra det. 

Vad har du för belöningar? 

När mycket runt omkring är spännande behöver du ha något som hunden verkligen tycker är bra. Om du inte har något som kan konkurrera med allt som händer runt omkring väljer hunden att hellre bry sig om annat. Vet du vad din hund värdesätter eller tror du att hunden tycker allt godis är lika gott bara för att det står hundgodis på påsen? 

Okej, men hur ska vi komma tillrätta med det här då? 

Det första och viktigaste är att du måste LÄRA hunden hur du vill att den ska bete sig eller vad den ska göra. Du kan inte kräva att hunden ska förstå det av sig själv. 

Träna i olika miljöer. Olika miljöer behöver inte vara så krångligt. I början kanske det räcker med att träna i vardagsrummet istället för i köket, i trädgården istället för på altanen, på gatan istället för i trädgården osv. Så fort du ändrar en förutsättning blir det en ny miljö. Vissa hundar är väldigt känsliga och det kan räcka med att du vänder dig ett kvarts varv i rummet så blir det en ny miljö medan andra behöver större förändringar än så. Tänk på vilka intryck som finns i miljön; dofter, ljud, synintryck osv

Om din hund har svårt att stänga av saker som händer runt omkring måste du träna på att annat kan hända runt omkring men i lagom nivå. Du kanske kan börja med att en annan människa finns i samma rum för att sedan komma närmare eller bli mer aktiv. Sen kanske en annan hund, först passiv och sen mer och mer aktiv. Du behöver lära hunden att den ska strunta i störningar och det måste ske successivt.

Det kan vara smart att lära hunden tidigt att den ska kunna slappna av och göra ingenting. Det kan vara svårt för många hundar men filtträning, burträning eller ryggsäcken är bra hjälpmedel för att lära/hjälpa hunden med detta. Vad dessa hjälpmedel är och hur man kan jobba med dem kan bli ett helt eget blogginlägg...

Rannsaka dig själv. Hur spännande/intressant/värdefull är du för din hund? Ser din hund dig som en resurs? Tycker din hund att du är viktig? Är du engagerad i din hund? Är du engagerad i er uppgift? Det är så himla lätt att vi kräver att hunden ska ha fullt fokus hela tiden medan vi själva kollar mobilen eller pratar med en annan människa. Se till att du verkligen lägger in dig själv i det du gör med din hund. Menar du ända in i själen när du säger att din hund är duktig eller är det något du bara säger? Om du känner av hela ditt väsen att din hund är duktig kommer hunden att känna det också och dina belöningar får mycket högre värde. 

Belöningar... Jag kan skriva och prata hur mycket som helst om belöningar! Det är superviktigt att din hund uppskattar det du använder som belöning för annars ÄR det ingen belöning. 

Slutord

Hunden gör inget av illvilja. Om den inte gör det du tänkt att den ska göra har du antingen inte varit tillräckligt tydlig eller så är det för mycket som stör runt omkring. Om omgivningen är svår, sänk kraven på hunden och ge den en enklare uppgift. Tänk att du vill kunna belöna så ofta som möjligt. Får du belöna blir hunden glad och motiverad att fortsätta jobba för fler belöningar och du blir glad för att du tycker att din hund är duktig. Det blir en positiv spiral. Blir det för svårt, börjar hunden göra annat, du blir irriterad, hunden tycker inte det är roligt, du blir mer irriterad och ni är inne i en negativ spiral. 

Tänk på att hundträning är så mycket mer än att lära hunden olika moment. Att lära hunden hundträning är minst lika viktigt och för att hunden ska lära sig det måste du veta vilka krav du vill ha på din hund och lära den kunna hantera dessa. Du måste anpassa dina krav till olika förutsättningar hela tiden och det är DIN uppgift. Lycka till med träningen! 

Leiqas BPH

Vad är BPH?

Lördag 3/9 2022 gjorde Dilexit Efterlängtande Alizza, eller Leiqa som hon kallas, BPH (Beteende- och personlighetsbeskrivning hund). BPH är en beskrivning som alla hundar kan göra och där du får en beskrivning av hur din hund reagerar i olika situationer. Det är alltid samma moment som genomförs på så lika sätt som möjligt. Detta är inget prov eller test utan du får helt enkelt papper på hur din hund reagerar och kan (om det behövs) hjälpa hunden klara sin vardag utifrån det. Om du vill veta mer om vad BPH är kan du läsa på SKKs hemsida

Leiqa och jag kom till platsen och Leiqa undrade direkt vad det var för spännande saker vi skulle göra den här gången? Vi träffade de involverade människorna: en testledare, en beskrivare, en figurant, en som skulle avfyra skotten och en som skulle hjälpa mig att filma det hela. Leiqa var förväntansfull och vi började gå mot testområdet. 

1. Främmande person

Text från SKKs hemsida: "Här beskrivs hundens kontaktbenägenhet med en främmande person och hundens tendens till oro och/eller undvikande beteenden, hundens behov av att hävda sig eller att visa undergivenhet mot testledaren samt om hunden avvisar umgänget med aggression."

Jag kan ju hålla med Leiqa om att den där gubben beter sig väldigt underligt. Leiqa som är van att få stöd och hjälp från mig eller nån annan i flocken tyckte att det var superkonstigt att en främmande människa betedde sig så där och att hennes matte inte hade någon åsikt i saken alls. Dessutom är vi väldigt ovana med karlar i vår flock. Vi träffar nästan aldrig några såna. Det syns så tydligt att så fort jag börjar prata med testledaren går Leiqa fram och undersöker honom. Men prata med gubben när han stulit mig från matte? Där går min gräns, sa Leiqa! Hon följer ändå med honom relativt frivilligt. Det SKULLE ju kunna vara så att han ska ta med henne på nåt spännande äventyr... Hanteringen accepterar hon även om hon inte tycker att det är okej. 

2. Föremålslek

Text från SKKs hemsida: "Både hundägare och testledare leker med hunden. Momentet har två syften, dels att dokumentera lusten till föremålslek, dels hundens allmänna attityd i leken vilken inte behöver ha direkt koppling till intresset för föremål."

Även här syns det att Leiqa är van att interagera med mig och tycker att det är jättekonstigt när jag inte leker tillsammans med henne. Hon älskar dock att leka och leker lite själv när hon inte får nån respons från mig. Hennes egen leksak eller spengummit spelar ingen roll, att leka är kul! Det var nästan så kul att hon glömde bort att testledaren var en karl, men inte riktigt. Jag trodde faktiskt att hon skulle leka med honom men tydligen var hon inte tillräckligt bekväm för att göra det utan att jag "godkänt honom". Roligast är ändå när testledaren släpper leksaken på marken. Leiqa funderar en stund, går fram med en undanmanöver och "stjäl" leksaken för honom. OJ vad stolt hon är att hon vågade göra det! Blicken upp på testledaren efter att hon stulit leksaken är fantastisk tycker jag! 

3. Matintresse

Text från SKKs hemsida: "Hunden får prova att ta godbitar, såväl egna favoriter som av standardiserad modell, ur burkar vars lock antingen är öppna eller olika hårt åtskruvade. Syftet är dokumentera hur mycket hunden är villig att jobba för att nå sina matbitar och hundens allmänna intresse för mat."

Jo då, matintresset är det heller inget fel på. Det är kul att se hur hon testar omvänt lockande när jag håller henne i halsbandet medan testledaren lägger godisarna i burkarna. När hon inte får gå framåt försöker hon ta sig bakåt för hon vet att det brukar löna sig att öka avståndet till det hon vill ha. Hon tappar fokus en kort stund men annars kämpar hon på hela tiden och försöker ta reda på var det kan tänkas finnas fler godbitar som hon kommer åt. 

4. Överraskning

Text från SKKs hemsida: "En silhuett av en person i halvfigur reses hastigt upp 3 meter framför hunden när den kommer gående. Här iakttas och dokumenteras exempelvis hur arg och rädd hunden blir men också hur lätt den har att övervinna en negativ känslomässig upplevelse. Den tredje delen som dokumenteras är hur hunden klarar av att promenera förbi halvfiguren."

Taggad och lite fundersam på vad som ska hända. Vi rör oss ju så konstigt, inte alls som vi brukar. Överraskad blir hon absolut när gubben far upp, lite arg men mest larmar hon och försöker berätta för både mig och testledaren att vi behöver agera. Hon kollar sig även runt omkring för att se om nån annan kanske kan komma till undsättning. När jag går fram har hon dock inga problem att gå fram och undersöka gubben. När det är klart tycker hon att hon är färdig där och undrar vad vi ska hitta på för kul härnäst. När jag uppmärksammar henne på gubben kollar hon av den och tar sig till och med upp för att kolla ansiktet på honom. Under promenaden tycker Leiqa att vi ska hitta nya skojiga saker. Gubben är vi ju redan färdiga med tycker hon. Gillar dock hur hon första gången vi kommer till gubben bakifrån vänder upp sig mot gubben som för att säga "Här fick jag beröm förut för att jag kollade". Även på vägen fram första gången förresten säger hon "Åh den roliga gubben, får jag beröm för att jag kollar på den igen?". Andra varvet undrar hon mest varför vi bara går där. Vad är det ni förväntar er av mig egentligen? Vad ska jag göra för att få beröm? Även om hon blev lite rädd och fundersam när gubben for upp har hon inga som helst problem av avreagera. 

5. Skrammel

Text från SKKs hemsida: "En metalltrumma med en kedja i genererar ett högt skramlande ljud som startar när hunden närmar sig. Hunden får upptäcka, undersöka och passera förbi trumman. Syftet är att undersöka hundens rädsla för ljud."

Här har hon ännu högre förväntan än i förra momentet. "Det här är ju roligt, vad ska hända nu?" och hon drar sig fram på bakbenen... När det skramlar stannar hon upp, inväntar att ljudet slutar och går fram och undersöker trumman. Beskrivaren tyckte att det var bra att hon hade lite självbevarelsedrift och inte gick fram medan trumman rörde sig och lät. Även här tycker hon att hon är klar när hon kollat på trumman och vill gå vidare till nästa utmaning. Promenaden tycker hon är helt onödig och hon förstår inte alls vad vi vill att hon ska göra. 

6. Närmande person

Text från SKKs hemsida: "En person klädd i kappa, bredbrättad hatt och mörka solglasögon närmar sig långsamt hunden i etapper. När personen kommit inom ett visst avstånd vänder den sig om och står stilla. Hunden släpps fram för att undersöka och ta kontakt. Momentet ska mäta hundens reaktioner i möte med människor i situationer som ur hundens perspektiv kan upplevas som avvikande."

Det här med människor är inte Leiqas grej. Den här närmande personen betedde sig ju också mycket underligt. Vadå gå så där långsamt och inte säga nånting? Varken matte eller testledaren gör nånting för att hjälpa till heller. Här måste jag gå in och tala om att främmande personer inte är välkomna, sa Leiqa. Hon står framför oss och enligt beskrivaren är morret hotfullt och skallet larmande. Jag tycker att det är svårt att höra morret på filmen men jag ska studera henne i andra liknande situationer och se om jag kan hitta både hotet och larmet då. Beskrivaren tyckte också att Leiqa ger lite dubbla signaler här. Hon morrar hotfullt och står lite framåt men ändå "avslappnat" med bakbenen, så där med ena benet framför det andra liksom. Det här är ett långt moment och jag förstår att många hundar kan tycka att det här är jobbigt när de snackar och snackar och inte får nån respons från nån. Leiqa verkar dock fortsätta att larma och hota, åtminstone till figuranten vänder sig om. Då undrar hon vad som ska hända och om nån tänker berätta för henne vad som ska hända nu. Hon har inga större problem att följa med när vi går mot figuranten men hon ställer sig och söker lite skydd bakom testledaren först. Matte går ju otäckt nära den där konstiga personen! Så fort jag lockar på henne och hon känner mitt stöd vågar hon dock gå fram till personen och när personen börjar prata blir Leiqa glad och vågar till och med hälsa i ansiktet på personen. Hon söker konstant mitt stöd och tycker att det är konstigt att jag inte responderar alls på det. När figuranten klär av sig "de läskiga kläderna" är det som att Leiqa undrar vad som ska hända härnäst men hon går fram och hälsar fint även en bit ifrån mig. Jag skulle dock gärna velat se hur hon hade agerat om denna närmande person varit en karl...

7. Underlag

Text från SKKs hemsida: "Hunden och föraren går över ett nytt och oprövat underlag. Syftet är att mäta eventuell osäkerhet för att gå på annorlunda underlag."

Det här med underlag är inget konstigt alls och även här drar hon sig fram till den spännande uppgiften som komma skall. Det blev lite konstigt när hon inte fick nån bekräftelse av mig men när hon fick lite uppmuntran travade hon på som bara den! Beskrivaren sa att Leiqa tyckte att underlaget var så häftigt så hon testade att gå på olika sätt för att se om det betedde sig annorlunda då. Det kan inte jag se men jag kan tänka mig att hon gör det för hon vill ju gärna testa coola saker den här hunden och att bara gå fram och tillbaka på samma underlag så många gånger är förmodligen tråkigt så hon måste se till att det händer nåt... 

8. Skott (valfritt moment)

Text från SKKs hemsida: "Två skott avlossas cirka 50 meter från ekipaget, ett när hund och förare är i rörelse, ett när de står still. Syftet är att dokumentera eventuell reaktion vid skott, om det väcker positiv förväntan eller kanske osäkerhet."

Beskrivaren sa att hon kunde konstatera att Leiqa inte var döv. Hon hörde skotten men reagerade inte så mycket mer än så på dem. Det blev också väldigt konstigt eftersom jag höll på att snubbla på Leiqa precis när första skottet kom. Annars ett rätt tråkigt moment tyckte Leiqa. Det var ju bara att gå lite fram och tillbaka och sen mest stå och vänta på att inget hände. 

Avslutningsvis

Text från SKKs hemsida: "Efter att hunden har genomgått samtliga moment gör beskrivaren en sammanfattning av hundens agerande. Avsikten är att ge en mer övergripande bild av hunden, till exempel om den är trygg, glad i människor, energisk etc."

Det här är protokollet från Leiqas BPH och det beskriver henne väldigt bra. Hon gillar inte främmande människor men tycker annars att precis allt är spännande. Beskrivaren sa att hade det inte funnits med främmande människor bland momenten hade Leiqa fått 4 på positiv attityd över alla moment. Nu var det människorna som drog ner siffran till en 2:a. Det jag inte hade koll på sen innan var att hon hade lite hot inom sig. Jag har inte lyckats tolka hennes agerande där men det är ju bra att veta att hon kan bli hotfull när det behövs. 

Andra saker beskrivaren sa som sammanfattning var att Leiqa jobbar mycket med näsan. Hon fnyser och frustar när nåt är läskigt och måste undersökas. Det är något som jag också märkt mycket i vardagen. Som jag skrev tidigare har Leiqa arga morr och larmande skall. Hon är aktiv hela tiden och är inte stilla fast jag är det. Hon vill väldigt gärna ha instruktioner om vad som förväntas av henne och hon söker stöd hos både mig och testledaren. Främmande personer är inte främmande speciellt länge och när de blivit bekanta är de okej. Hon har inte så stort behov av andra människor än sin matte även om hon kan samspela med människor hon känner. Lekfullheten hade även den blivit 4 om det inte var för att testledaren "förstörde" genom att vara en främmande person. Hade leken kommit senare bland momenten kanske hon hade vågat leka med testledaren också men det finns ju så klart en anledning till att momenten är uppbyggda som de är. 

Slutligen avreagerar hon väldigt snabbt. När hon avreagerat är faran "borta" och hon är redo att ta sig an nästa uppgift. 

Älskade hund! Tänk att du bara blir mer och mer perfekt för varje dag som går. Älskar det här fina BPHt! Och framförallt beskriver det MIN hund. Hon är likadan i vardagen som hon var den här dagen på en "test" - precis så som det ska vara.